måndag 7 mars 2016

Varning för dessa människor!


En kvinna jag hade som kund, växte delvis upp i Arabvärlden. Hon berättade att innan engelsmännen anlände där så hade de lokala stammarna en sed av att välja en ledare genom att observera barn och ungdomar som växte upp och se hur de löste konflikter och agerade gentemot sina medmänniskor. De som visade en genomgående tendens att vara rättvisa, godhjärtade och handlingsfasta, blev kandidater att rösta på när den gamla ledaren inte kunde axla sin roll längre.

Det fanns ingen nedärvd rätt att härska. En fåraherde kunde bli nästa ledare. Engelsmännen gillade inte detta eftersom de inte visste vem de skulle komma att ha att göra med, så de etablerade Kungahus etc. för att ha mer kontroll.

Detta system skulle fungera fint i mindre samhällen eller grupper, men är inte praktiskt för en nation eller större grupp där folk inte känner varandra eller deras bakgrund.

Bara för att någon är villig att ta en ledarroll eller är ambitiös, så betyder det inte nödvändigtvis att han eller hon är ond. Samma gäller rikedom. Alla rika är inte hänsynslösa svin. Det beror snarare på hur de blivit rika och vad de gör med sin rikedom. Så vi kan inte säga ”Han eller hon är så djävla ambitiös att han/hon inte kan vara en god människa”. Eller ”Titta på alla pengar han har, han måste vara en skurk”.

Jag fyller snart 60, och har levt och observerat livet och människor i många år nu. Jag har också studerat böcker etc. om mänskligt beteende och personlighetstyper. Det finns ett antal saker vissa gör som sätter igång mina varningslampor.

Något som gör mig misstänksam mot en person är om den hela tiden måste påvisa vad bra den är på något. Om någon är kompetent så vet han detta och är inte så osäker att han hela tiden måste framhäva sin förträfflighet. (När jag säger ”han” här kan det lika gärna betyda ”hon”. Jag vill inte hela tiden skriva ”han eller hon” och jag vägrar att använda ”hen”, vilket jag ser som ännu ett försök att utplåna könsskillnaderna.) Vad jag har funnit när någon hela tiden måste basunera ut sin egen förträfflighet, är att personen må vara mycket duktig på saken i fråga, men tycks alltid ha en stor skriande svaghet, som han försöker släta över med att påvisa hur duktig eller bra han är. Kanske super han, spelar bort familjens pengar, kan inte hålla gylfen knäppt eller slår sin fru. Alltid är det något.

En annan typ är de som hela tiden försöker intala omvärlden att de fixar allt, speciellt när de inte gör mycket mer än att snacka och försöka imponera. De har inga problem med att ta äran för något de inte gjort eller kommit på – även om det innebär att de måste ljuga. De tycks tro att allt kan lösas med charm och skitsnack.

Enligt en bok jag läste nyligen om ”Sociopater”, så är mellan 2 – 4% av en befolkning sociopater. Det vill säga de känner inte empati för andra. De plågas inte av ett samvete, utan kan agera kallt, rått och beräknande utan att känna att de gör något fel, eller ha några samvetskval.

Nu låter inte det som en stor procent, men det kan betyda att av hundra människor som du känner så är 2 – 4 sociopater. De kan vara mycket olika från individ till individ och deras tendens kan uttrycka sig på många olika sätt. Om de är ganska korkade så kan de bara vara våldsamma eller öppet fientliga. Om de är sluga så kan de vid första intryck framstå som trevliga och omtänksamma, men spendera tid med dem och du ser att de förringar eller försvagar andra omkring sig.

Här är en lista med personlighetsdrag som dessa personer ofta framvisar.


De tenderar att generalisera i uttalanden – ofta för att dölja sig själva som källan till det lögnaktiga påståendet ifråga. Exempel: ”Alla vet att Janne har problem med spriten.” ”Det sägs att Kristin har legat med alla karlar här på kontoret.” ”Den tysta majoriteten stöder vårt beslut.”

De är på bra humör när folk omkring dem är nere, svaga, sjuka eller misslyckas, och är irriterade, oroliga eller miserabla när motsatsen råder.

De är inte särskilt bra på att avsluta saker eller jobb, och har ofta ett flertal oavslutade projekt som aldrig tycks bli gjorda. Engelska folket har lovats ett referendum på om de skall lämna EU
eller inte, i jag vet inte hur många år. Men det tycks aldrig hända.

De tycks skylla på fel orsak till något. Om grannen spelar musik för högt så skäller sociopaten på barnen eller sparkar hunden. Om Sverige invaderas av falska kriminella ”invandrare” som begår olika brott och gör vissa områden osäkra, så skyller de på alla ”rasistiska svenskar”, ”Nazister” eller SD.


Människorna som omger dem verkar vara mer osäkra, sjuka, tvivlande, inkompetenta, etc. än folk i allmänhet.

Sociopater gillar eller stöttar destruktiva aktiviteter och ogillar konstruktiva och goda saker. Brottslingar behandlas kanske bättre än deras offer. Läkemedelsföretag vars mediciner faktiskt dödar en hel del folk, skyddas med lag och myndigheter, medan folk och läkare som använder alternativa, billiga och effektiva medel och som faktiskt botar många, angrips med myndigheter eller ”lagens långa arm”.

De aktiviteter de är involverade i lider ofta som ett resultat. En liten firma får problem med kunder och går sämre, en avdelning i en större firma får plötsligt mer problem, en förening börjar falla sönder när en sociopat går med, landet blir mer och mer skuldsatt, etc. etc.

De kan inte se fel eller svagheter hos sig själva och tycks tro att de är de enda som gör något vettigt eller viktigt. Detta kan testas genom att ge dem sympati för allt ”de måste stå ut med”. De tar ofta till sig sådana kommentarer med belåtenhet och tillfredsställelse, typ: ”äntligen någon som förstår det kors jag måste bära”.
Så om du känner igen dig själv ovan, så är du sannolikt inte en sociopat. Självkritik är något de inte har råd med.

Om du ser på dessa personlighetsdrag ovan så ser man snart att politiken eller regeringen är en utmärkt plats att vara på om man är en sociopat.

Varför är det nu så viktigt att känna till detta som frihetssökare?

Jo, för utifall att vi skulle lyckas komma till en punkt där vi kan göra oss av med de korrupta, giriga, köpta, manipulerade eller utpressade människor som nu beslutar eller genomdriver beslut från den rådande eliten, och kan sätta andra i deras ställe, så är det viktigt att undvika att välja eller tillsätta sociopater, utan istället hitta och välja folk med de motsatta karaktärsdragen och omgivning.

Välj folk som lyfter människorna omkring sig, som uppskattar när folk gör bra ifrån sig, som har lämnat framgång och resultat i sina kölvatten.

Personligen ser jag det som helt fel att tillsätta karriärs-politiker i viktiga roller. Jag anser att för att någon skall få ta en ledande politisk befattning, så måste de ha arbetat i vanliga jobb både i den privata och offentliga sektorn, i säg tio år. Måste ha haft eget företag som gått med vinst i 3 år åtminstone, och helst ha jobbat i flera länder i olika aktiviteter.
Detta skulle ge en bred förståelse av olika människors situation och hur reell ekonomi fungerar, samt vilken börda statliga skatter, avgifter och regelverk lägger på individer och företag. Det skulle också ge erfarenhet av mer än det Svenska eller Europeiska systemet, och visa dem att annat kan funka lika bra eller bättre.

Nu säger jag inte här att vi måste ha politiker eller stora politiska enheter som bestämmer en massa. Jag tror att man kan ha vissa enkla överenskommelser som gäller stort sett världen över som hur vi handlar med varann och tas med brottslingar internationellt. Men det mesta kan bestämmas lokalt av lokalbefolkningen.

Vad jag sett fungerar de flesta aktiviteter bäst om någon eller några håller i rodret. Det är valet av dessa som är farligt och kan leda till diktatur eller sönderfall. Sedan har vi förstås hur makt kan korrumpera, och där behöver man också ha sätt att försöka begränsa detta.

Det är troligen viktigare att hitta och befordra goda människor än att finna och isolera sociopater.


Jag hoppas att detta varit till någon hjälp.



1 kommentar:

Helena Dackevall sa...

Håller gå fullständigt med i det du skriver.